Svarvningens grunder
Svarvningens grundprincip har i stort sett varit densamma sedan svarven uppfanns någon gång på 1500-talet. Det walesiska ordet chwerfu, som kort och gott betyder att virvla runt, tros vara ursprunget till vårt ord svarva. Vid den här tiden fanns i Sverige också många swarffuare. Alltså inte långt ifrån dagens svarvare.
Svarvning är en spånavskiljande tillverkningsprocess. Arbetsstycket roterar och en skäregg avlägsnar material för att framställa en rotationssymmetrisk form.
Svarvning kan vidare delas in i flera olika processer. En är manuell svarvning, där styrs maskinens rörelser av en operatör med hjälp av vevar och spakar. Manuell svarvning lämpar sig bäst för enstaka enklare detaljer såsom reservdelar och prototyper.
Vid konventionell svarvning roterar arbetsstycket (1) oftast motsols (3) och ett skärande verktyg (2) rör sig i arbetsstyckets längdriktning (4). Verktyget avverkar material så att en cylindrisk form erhålls.
Verktyget kan även avverka material på arbetsstyckets ändyta, detta för att kunna plana änden och erhålla en mer vinkelrät planyta.